Perceived Memory, Projected Future

Katalogtext till Hilda Hellströms utställning Perceived Memory, Projected Future
Berg Gallery, Stockholm 2020

Jesmonite, silikon, pigmenterat betong, glas, reliefer eller lera är bara några av de material och tekniker som det genom varierande metoder och hantverk arbetas med hos Hilda Hellström. Den konstnärliga praktiken genomförs i ständig rörelse. En avgörande transformation från ett material till ett annat, så väl som från en teknik till ett annat, medför en öppen tillgång till de konstverk som kommer ut på andra sidan.

I Hellströms praktik står inget hantverk eller material över något annat, här leks istället med illusionen och upplevelsen av den använda tekniken, och hur ett material framträder. De traditionella kategorierna för hantverk upprätthålls inte längre utan blir flytande, och tillåter betraktaren att stanna i ett moment av osäkerhet, spänning och suggestivitet. Hos Hellström fångas förnimmelsen av verkligheten in genom specifika arbetsverktyg.  Genom originella kombinationer och sammansättningar av material har åskådaren möjlighet att visualisera nya tolkningar och idéer om materialens och hantverkets roll och funktion.

Perceived Memory, Projected Future är en form för minnesforskning kombinerat med föreställningar kring framtiden. Verken cirkulerar kring just uppfattade minnen och projicerad framtid. Här utforskas frågor om det egna minnet såväl som andrahandsminnen: vad minns vi? Hur minns vi? Hur färdas och förändras minnen över tid? Också framtiden är delaktig i projektet. Eftersom framtiden ännu inte ägt rum kan vi enbart spekulera i vad som komma skall. Framtiden är alltid en del av nuet och präglas av de val vi gör, slumpen, drömmar och ödet. Frågor om framtiden går in i frågorna om minnet, då det är i föreningen av dessa som Hellström ser nuet.

I Perceived Memory, Projected Future börjar det i minnet och minnena av minnena. Ett minnesarbete är i konstant rörelse, i tanke, i plats och i tid. Minnen färdas genom en själv, och i utställningen även igenom verken. Trots rörelsen handlar det främst om att få stanna kvar i ett ögonblick som redan varit, eller som möjligen ska komma. Perceived Memory, Projected Future är riktad mot det egna minnet, och den egna framtiden, men genom att ta in både andrahandsminnen och tolkningar av framtiden, som egentligen alltid är oviss, blir det ett arbete som i och med det även får ett mer omfattande jag.

Hellström upplöser den kronologiska tidslinjen där dåtid alltid leder vidare mot en nutid och bort mot en framtid. Dåtid och framtid arbetar istället i utställningen ut och in i varandra, och i en omlott föreställning får de båda sina uttrycksformer i komplexa nutids associationer. Här får nutid, dåtid och framtid gemensamt utrymme att samsas och samspela på en och samma yta, om en och samma uppmärksamhet. Detta präglas av Hellströms bild av att världen är i transformation och med gränser som flyter samman. Det blir ett flytande verklighetbegrepp som det laboreras med. Här erbjuds inte en utopi, dystopi eller ett antropocentriskt tillstånd, utan det gås utom kategoriseringen av världen.

Genom scanningen av stenarna från barndomsträdgården som utgör scenografin till Perceived Memory, Projected Future, bjuds betraktaren in i en scen bestående av både minnen och framtidsutsikter. Verket ”Barndomsspel” är baserat på konkreta minnesbilder av ett verktyg som Hellströms pappa byggde på 1990-talet, vars användningsområde kan liknas vid en pantmaskin för aluminiumburkar. Som ersättning för burkar har cylindrar av lera här plattats till för att sedan avgjutas i krossat glas. Glaset återvinns i det återvunna minnet. Jämsides med dessa konkreta minnen finns de verk som grundar sig i framtidsutsikter och de som en sierska siat om Hellströms framtid. Fräst i en stentavla återfinns Hellströms mammas anteckningar om Hellströms framtid, som ursprungligen kommer från hennes möte med en sierska. Trots att framtiden alltid är mer eller mindre oviss, ramar anteckningarna in den i påtagliga meningar och en gripbar form. I ”Night Visit” flyter det vatten över en kvinnas nacke, axlar och rygg som symboliserar den längtan, hopp och drömmar som tankar om den egna och den allmänna framtiden för med sig.

Framtiden är oberäknelig, och precis som minnen så är den även föränderlig. Framtiden bestäms av oändligt många olika faktorer från vårt liv och vi kan omöjligt vara hundra procent säkra på vad som inom en snar framtid kommer att äga rum. I Perceived Memory, Projected Future blir framtidsutsikterna ändå gestaltade och tillåter betraktaren att genom verken kliva in i det osäkra. Här visas på att motsättningen mellan framtid och det förflutna är falsk och att dessa med fördel kan tänkas, verkas och upplevas tillsammans.

Eftersom framtiden är oförutsebar är den också påverkbar och transformativ. Hellströms fokusering kring transformationen uttrycks i utställningen främst genom arbetet med formbara och gjutbara material som gör att slumpen ständigt blir en delaktig komponent i verkens utformning. Hellström ifrågasätter var en process börjar och var den tar slut. Hantverket bygger på tidsligt långa förlopp där ett handgripligen kontrollerat arbete möter de slumpmässiga, när materialen omvandlas från en form till en annan, som från flytande till fast eller fast till flytande.

Författare Maria Steponova skriver att: ”minnets territorium är också fullt av projektioner, fantasier, förvrängningar, dagens tillbakablickande gastar.” Minnet förändras genom de upplevelser vi haft och formas av våra jag i nuet. I PMPF kommer de rörliga gränserna till uttryck i både de minnen som speglas i utställningen, hur dessa framställs och omvandlas, men också i att det finns ett andrahandsminne med. Ett andrahandsminne kan vara ett minne som inte är ett eget minne, men som genom att detta blivit återberättat ändå upplevs lika starkt som en självupplevd händelse. Verket ”Ålakråkan och Gal” symboliserar ett sådant andrahandsminne. Dessa fåglar får närmast en mytologisk roll genom att vara berättade, parallellt med att dem är ihågkomna. Litteraturforskare Roland Barthes frågade sig om allting kan vara en myt? Och svaret blev att ja, eftersom universum är oändligt suggestivt, så kan varje föremål förvandlas, från ett slutet tillstånd till öppet mytiskt. Myten bestäms varken av sitt material eller innehåll eftersom allting kan bli försett med en mytisk betydelse. Barthes hävdade att myten är ett yttrande: ”Myten definieras inte av vad meddelandet innehåller utan av hur det uttrycks […]”. Fåglarnas gap efter varandra och den berättande dimensionen för tankarna till det mytologiska.

Vad har ett minne för proportioner och kan vi lita på ett minne? Som barn kan en sten upplevas som ett berg eller ett fiskstim som oändligt många. Det är dock inte objekten eller agrikulturen som i minnena genomgått en metamorfos, utan minnena själva som präglats av erfarenhet, tid och rum. Maria Steponova skriver att: ”Upptagenheten vid det förflutna gör att det alltid bereds en plats i nuet, det fungerar som ett ljusfilter, ett par solglasögon som på samma gång skärmar av oss från omgivningen och ger den en annan lyster.” Därför är det just perceived, uppfattade minnen. Det finns flera anledningar till att vi minns något, tillexempel genom repetition när något har skett varje dag under lång tid, eller att en händelse gjort extra stort avtryck på oss. Inom Perceived Memory, Projected Future ryms båda två.

Hellström ger nya narrativ till de fynd hon använder sig av. Ett minne är ett fynd, men någon annans minne är också Hellströms fynd, dessa ges tillsammans liv i ny kontext. Minnet konfronterar nuet med det förflutna och det går närmast att genom PMPF förhålla sig till minnet som en råvara som behöver redigeras och bearbetas. I Perceived Memory, Projected Future framträder en scen så som vår inre verklighet kan te sig: där både nutid, dåtid och framtid samspelar med varandra.

Perceived Memory, Projected Future är en utställning utan enkel början eller klart slut. Varken minnet eller framtiden börjar eller slutar vid en klar punkt. Denna tanke spinner vidare på Hellströms process med att tänja på gränserna. Gränserna för nuet, för dåtiden, för framtiden, för materialitet, för hantverk och för det som vi vanligtvis ser som universellt självklart.

Perceived Memory, Projected Future blir en demonstration på hur man kan vara i världen på, en som gör motstånd mot linjärt berättande och där en upphöjning av den transformativa materialiteten får känslomässig och fysisk gestalt.

 

Further Projects